Mycket har hänt sedan jag sist skrev och tiden har liksom bara runnit iväg. Märkligt då att skriva så här egentligen är en oerhört skön ventil för mig där jag kan processa både det ena och det andra dock utan att alltid klä det i ord.

Var ska jag börja hmmm kan egentligen inte göra annat än börja med Nova mitt lilla hjärta så orättvist livet är ibland.

Den dagen Nova kom in i våra liv var jag så himla lycklig och fullt fokus på att jag nu fått hem min nya tävlingspartner.

Inte kunde jag då ana att jag/ vi återigen bara skulle få dela väg en mycket kort period i vårt liv.

Jag såg framför mig och såg framemot att få börja tävla med Nova men se livet ville något annat för mig och Nova.

Fortfarande nu så känner jag en stor sorg och tomhet efter henne det har gått ungefär två månader sedan jag förlorade henne men i alla fall.

Ja ja säger säkert en del, det är ju faktiskt bara en hund och ja det är en hund. Men det är också en medlem av min familj, en fyrbent medlem med så stort värde för mig/oss. Jag tänker inte förmänskliga men min relation med mina hundar är ytterst individuella och de betyder oerhört mycket för mig och min familj.

Våra hundar är med oss överallt både hemma och på våra semestrar eller resor de är en del av vårt liv alltid. Så att inte längre dela livets väg med Nova var tungt och så orättvist att förlora henne så tidigt men jag är tacksam. Tacksam för den tid vi delade livet, för de stunder hennes nos berörde min kind, för de stunder hon for över gräset och kastade sig i min famn för att jag kallade på och tacksam för att fått vara hennes matte   

Men livet går vidare så är det och vi hade ju inget val. Det finns dagar jag tänker på henne med glädje och skratt och det finns dagar jag sätter mig på en sten/stubbe i skogen och låter tårarna falla för att jag saknar henne ofantligt.

Jag är så glad att jag har min "gammelman" Cappe och mitt älskade lilla vildstyre Ossian. Ossian vad han sörjde jag ser fortfarande att när jag säger hennes namn så springer han mot dörren för att stilla stanna igen och vända tillbaka hon kommer ju inte. Han har lärt sig det nu men den första tiden var tung för honom han ville inte äta och ville inte göra mycket han sörjde lilla vildstyre.

För drygt en vecka sedan blev vi ombedda att ta hem en ung herre, en schäfer så klart. Min spontana tanke var nope det går inte jag har två grabbar nej nej nej det kommer inte att fungera.

Men nu är han här i alla fall, vilket jag inte ångrar och det går över förväntan. Mitt lilla vildstyre som jag oroade mig för är helt fantastisk vilken resa han gjort lille plutten. Nu känner jag tillförsikt att jo det kommer att fungera mellan Leo och Ossian om de bara får ta sin tid och inte bli forcerade i något. Jag ser deras framsteg varje dag och känner att jo detta kommer att fungera  

Leo kommer att bli min nya tävlingspartner en ung trevlig hane så följsam och härlig i sitt sätt. En ritkigt go kille att arbeta med ser framemot vår tävlingsresa.

Jag och Ossian ja vi kommer att ägna oss åt Specialsök det gillar både han och jag och min  gammelman han får välja precis vad han vill eller inte vill göra   . Skönt att skriva ska komma ihåg den känslan så att jag faktiskt skriver i min blogg det som jag tänkt från början.

Nu börjar fredag kvällen sakta gå över mot lördag och det är dags för mig och grabbarna att krypa till sängs tidig dag imorgon. Först bygga bana sedan spåra en härlig hunddag med mina boys.

// God natt hälsar shäferligan

             Idag skulle vårt lilla   blivit 1 år. Tiden vi fick med Allie var alltför kort, du blev ju bara drygt 8 månader lilla snäckan. Vi hade tagit ner månen för dig och tagit oss jorden runt och tillbaka med en omväg över månen om det hade hjälpt dig men tyvärr så fanns det inget vi kunde göra. Ingen operation skulle hjälpt ingen rehab skulle hjälpt och beslutet var så tungt att fatta. Vår tröst i detta var att veta att du inte längre skulle behöva ha ont. Vår sista resa, när du somnade in i min famn var en tung dag. Men hur tungt det än var så är jag glad över att jag kunde finnas där för dig och att du somnade tryggt hos mig. Tårarna rullade stilla för min kind när jag kände hur du lämnade mig för att gå över regnbågsbron. En ny stjärna tändes på himlen den 31/10-14  och den kommer att lysa så klar och vägleda oss vidare i livet

Jag tycker mig ibland känna din nos mot min kind men när jag öppnar ögonen så finns du inte där Cappe, Ossian och vår lilla solstråle Nova sover så kanske är det du som är där och visar oss att allt nu är bra. Att du nu fri som vinden kan springa över de gröna ängarna utan smärta och utan hälta.

Kanske skulle någon säga att du fortfarande är här, ibland gör Nova saker som bara du gjorde och på det sättet som du gjorde. Så kanske är du här och tar hand om både oss och vägleder lilla Nova. Du ska veta att du är välkommen och att vi är tacksamma för att du vakar över oss. Kanske är det så att Nova bara gör samma saker som du av sig själv vem vet och det är inget vi får veta heller.

Idag har vi tänt ljus för dig och tänkt alldeles extra mycket på dig då du skulle blivit 1 år idag, vi skickade en extra

hälsning till Magnum, bus brorsan idag med massor av nospussar från oss!

Du har en egen plats i våra hjärta och kommer alltid att ha vår älskade lilla trollunge, vi kommer aldrig att glömma dig. 

 ALLIE, du fattas oss DÅ, NU och FÖR ALLTID   

Kramar och massor av nospussar från din matte och schäferligan   

Helgen har verkligen gått i hundens tecken    love it :).

Lördagen spenderades på Segra Gymnasiet i Östra Ljungby och lyssnade till tre helt fantastiska föreläsare Jan Gyllensten, Anna H Bjellå och Eva Bodfält. Temat för dagen var Pip, Gnäll och Ljud hos hundar och definitionen av varför detta sker. Det var mycket matnyttiga tips och funderingar som levererdes under dagen.

Framför allt är jag så glad att jag verkligen bestämde mig för att backa bandet med mitt älskade lilla vildstyre och läsa av varje enskild situation vi hamnar i. Ibland packar han resväskan ff och vill inte göra mer men allt oftare så väljer han att ta hjälp av mig och tillsammans hanterar vi det jobbiga och löser situationen.

Det var tre olika infallsvinklar på samma tema med oerhört duktiga föreläsare. Alltid bra att fylla på verktygslådan både i för egen del i träningen med mina pälsklingar och inför kommande kurser :)

Idag bar det av till Revinge för lite spår i den härliga vintersolen. Jag lade spår till Ossian och Nova, Cappe fick lite kamplek och nosarbete han med.

Lillan är så himla duktig hon känner igen "flaggan" nu och man ser hur svansen börjar gå när hon ser den och sedan näsan direkt i backen duktiga lilla tjejen.

Ossian var inte riktigt på G idag han fick inte riktigt till det fastdet var ett vanligt apellspårsom han fick. Men det var helt enkelt inte hans dag idag. Men han tog slutapporten och det är det viktigaste att se hans lycka när han hittar sin lilla burk med extra gott  i, mattes älskade vildstyre.

Ha en fortsatt skön kväll alla.....

Mia och Schäferligan  

Idag hade vi apelltävling på klubben det var en isande vind som drog in över spårfälten och snön hängde i luften men vadle att hålla sig borta. Solen kom fram en stund och gav försmak om vad som komma skall nu när vi för varje dag är ett steg närmare vår och sommar - så härligt.

11 härliga ekipage kom till spårstart och 7 av dessa körde hela programmet dvs både budföring och lydnaden också.

Kul att se och även så bra det blir när man sammarbetar. Vi var ett härligt gäng funktionärer och det verkade som om de tävlande var nöjda och glada och det känns ju bra   .

Lilla loppan var med och var så duktig mitt lilla hjärta. Så kavat är hon lilla fröken hälsar på andra hundar som om hon inte gjort annat och känns trygg och har verkligen alla sina fyra tassar i backen. Det bådare gott inför framtiden idag var hon med för att se och lära hahahh   

Det var många som kom fram och hälsade på denna söta lilla fröken vilket hon tyckte var helt okej och glatt hälsade tillbaka på både människa och hund. Riktigt roligt med alla positiva kommentarer om hur fin hon är då växer mattehjärtat lite extra. Jag tycker ju så klart att hon är jätte fin ju :O).

Efter att ha varit ute hela dagen känns det skönt att softa lite i soffan nu och mina fina pälsklingar ligger intill livskvalite   

Ha en fortsatt skön söndag alla!!!

// mia och schäferligan

Vad helgerna går fort men det gör ju iof sig veckorna också. Denna helgen har vi inte tränat så mycket så vi får ta tag i det till veckan igen.

Idag har dagen mest gått åt till att fixa hemma och så har det varit förberedelser inför morgondagens appell tävling. Ja vi startar ju inte men jag ska ändå vara på klubben och fixa. Men allt är under kontroll och om nu bara inte snön kommer som SMHI utlovat så kan vi genomföra tävlingen i år det vore iof sig kul

Bara lite byteslekar och andra kontaktövningar annars inget speciellt. Men dags att ta tag i träningsplanen igen så att vi kan filma inför lydnads kursen.

Ska bli spännande att köra igång lydnadskursen igen lite nya ekipage och lite från förra terminen spännande och ställer lite krav på oss också att tänka utanför boxen. Vi måste ge de nya grunderna och de som var med förra terminen ska få nya utmaningar att bita i   

Har bestämt mig för att det troligen bara blir lydnads kursen jag har denna terminen för jag vill fokusera på Nova. Jag tror också att det lutar skarpt åt att jag anmäler mig till instruktörsutbildningen för Specialsöket och det kommer ju isf att ta sin tid men det skulle vara så sjukt kul.

Inte bara att få lära sig mer om Specialsöket men också för vad jag kan ge Ossian då älskade lilla vildstyre det hade ju varit perfekt.

Att jag sedan kan ha kurser i det är ju ett litet extra plus.

Nu har lugnet lägrat sig i huset tom lilla terrorist loppan har somnat   hon är så full av liv så härligt att se henne. Dock får hon gärna låta bli att gräva ner allt hon får i trädgården så vem vet vilka gömmor som kommer fram till våren efter allt hon ska gömma. Jag kan garantera att det blir ett gäng grisöron iaf för det älskar hon att gömma undan lilla bus loppan.

Nä nu dags att knyta sig en tidig morgon blir samling redan vid kvart i åtta huha ingen sovmorgon denna helgen heller nåja sova kan man väl göra en annan helg hahahha

God natt

// Mia och schäferligan

Min underbara lilla Allie som ju lämnade oss alldeles för tidigt så orättvist och så fel men vi kunde inget göra tyvärr. Du var min lilla skugga alltid i mina fotspår och precis där jag var   . Jag hade en magkänsla ändå sedan du var liten lilla hjärtat att det var något som inte stämde. Jag förundrades alltid över hur lugn och stilla du var men sen mellan varven såg jag den lilla busiga valpen och tänkte att jag var lite hönsig av mig.

Men tyvärr fick ju bekräftat när du bara var sju månader att allt inte var rätt och att det inte fanns något vi kunde göra för att du skulle bli friskt.

Luften gick ur mig, gick ur oss vi hade kunnat ta ner månen för dig men det skulle vara värt det för dig och de odds vi fick indikerade ju inte det. Mitt lilla hjärta du fattas mig fortfarande och jag tycker mig kunna känna dig ibland men det är ju inte så konstigt du finns ju för alltid i mitt hjärta    inte bara i mitt hjärta utan vårt hjärta!

Vi visste vilket beslut vi var tvungna att fatta och det var något av det tuffaste beslut som fanns. Dagen närmade sig alldeles för fort allt för fort kom då vår sista kväll. Sista kvällen tillsammans var bara vår vi gjorde bara saker du tyckte om och sedan mös vi du låg i mitt knä som du gjort sedan du var liten. Morgonen den där dagen var tung och vädret passade in på min sinnesstämmning och när vi var ute och gick blandades regnet med de tårar som föll längs min kind. Jag visste innserst inne att det beslut vi fattat var det rätta för dig du skulle då slippa smärta och kunna flyga fram över ängarna där i hundarnas himmel som du så väl förtjänade.

Du somnade stilla i mina armar jag kände hur du sakta försvann bort från mig så sorgligt och än en gång rullade  tårarna längs min kind. Jag är så oerhört tacksam över att Tina var med Tina som kommit att bli en mycket kär och fin vän tack min vän för att du delade min och Allies sista resa   .

Det var inte bara mig du fattades, Ossian mitt älskade vildstyre, sörjde dig jag såg saknaden i hans ögon. Han letade länge efter dig min vackra trollunge.

Du kommer att ha din plats i hörnan du vet där du alltid satt och blickade ut över ängarna på det viset finns du för alltid med oss. Vila i frid min vackra flicka du fattas oss DÅ,NU och FÖR ALLTID.

Vi pratade länge om hur vi skulle göra skulle vi vänta med att ta hem en liten flicka men ni vet livet händer och plötsligt så hittade vi dig Nova. Du är på intet sätt en ersättning för Allie utan du är du min fina lilla tjej.

Du är solstrålen som kom in i vårt liv igen och var den sista pusslebiten som fick oss att bli hela igen!

Ossian blev så lycklig att han tjöt lille pojken och gång på gång skulle han lukta på dig som för att förvissa sig om att du var verklig. Från första stund stal du hans hjärta finns nog inget som du inte får göra på honom, där du är där är också han  , du stal allas våra hjärtan.

What´s in it for me den frågan ställer du mig ofta när vi ska träna och det gör mig inget men jag inser att vår resa kommer att bli spännande och jag ser framemot den.

Välkommen min älskade lilla tjej nu börjar vår resa ................. (översta bilden är Allie och nedersta Nova)

  Jag hade anmält mig till en Specialsöks kurs med Ossian mycket för att jag trodde att detta kunde vara en bra aktivitet för honom att bygga självförtroende på.

Aldrig hade jag kunnat hoppas på att det skulle falla så väl ut.

Mitt älskade vildstyre detta var ju verkligen hans grej att se hans glada svans att se hur hans självförtroende växte för varje sök var värt precis allt. Han är ju så lätt stressad och får lätt blockeringar i nya miljöer och då packar han helt sonika sin resväska och säger "Matte tack men NEJ tack nu vill jag gå till bilen"

Och vid hans första sök såg jag osäkerheten i hans ögon och såg att han var spänd i kroppen. Men idag har vi kommit så långt i vårt samarbete att istället för att packa väskan med en gång så kommer han till mig för stöd. Så även denna dag och han fick så klart stöd som alltid. Vi lekte och kampade vilket han älskar och jag såg hur spändheten sakta började släppa och han intresserade sig för omgivningen och det vi faktiskt skulle göra.

Jag kommer aldrig att glömma när han hittade sin skinntrasa första gången vilken lycka älskade lilla vildstyre och sedan efter det var han på G. Han växte för varje sök och han ville för varje gång vi gick in för att söka var han mer och mer med. Lycklig och stolt matte och så oerhört tacksam att vi kommit så långt i vårt samarbete att han vågar prova   

Och dag två gick det också lysande som sagt detta är Ossians grej verkligen och att man sedan kan tävla i Nosework gör ju inte saken sämre. Inte för att tävlingen är det primära för så är det inte det primära är alltid mina hundars lycka och vilja att göra detta. Men så klart hade det varit roligt om vi kan utveckla detta jag och mitt lilla vildstyre   

Detta skall vi helt klart utveckla vidare :)